Vad är bättre än 3 poäng?
Ja det är frågan jag ställer mig själv efter att som tillfälligt inkallad lagledare fått uppleva hur vi besegrat storfavoriterna Oskarshamns AIK på bortaplan. För detta var ju den svåraste bortamatchen för i år, och vi med vårt helt nya lag lyckas att besegra dem med 3-1. Då borde ju glädjen över resultatet och poängen vara fantastisk!
Men själv känner jag mer glädje över sättet vi genomför matchen, att vi orkar hålla ihop lagets struktur som är så lätt att tappa under korta perioder, speciellt då vi har en hel del orutinerade med på planen. Men vi var väldigt tajta matchen igenom, och spelarna följde vissa klara fördelningar i sina arbetsuppgifter på ett imponerande sätt.
DET gör mig glad, DET gör det lätt att sitta och arbeta under min lilla "minisemester", DET gör att jag verkligen tror på Nybro IF 2011, DET gjorde mig mer stolt än själva resultatet, DET är ändå bara 2 matcher spelade av 22 :)
Samtidigt är det alltid lättare att spela mot bra lag, framförallt mot mer spelande lag som vi själva, så mycket nu våra motståndare tillåter oss att rulla bollen. Och efter att nu har kollat på en del andra lag i serien kan jag väl säga att det lär bli en annan typ av fotboll i många andra matcher. Som Gits brukar antyda, "bunka-bunka", vilket kommer att kräva att vi själva spelar på ett annat sätt, då speciellt i vårt försvarsspel.
Jag tycker väl också att våra rutinerade spelare inte har fått någon uppmärksamhet under detta året. Allt och alla pratar om det "nya och orutinerade" Nybro IF, men vi har ju ändå några stabila spelare kvar i föreningen.
Och jag tyckte själv att det under torsdagens drabbning i Oskarshamn var de som visade framfötterna och stod upp för vårt lag och fick med sig resten av laget. Så vi får inte glömma de som enligt mig var tongivande sist:
David Evaldsson: aldrig dålig, alltid stabil, alltid klok, och idag mer lyckosam än mot Berga.
Robert Björklund: visade trots bristande träning upp en mycket bra andra halvlek.
Tommy Petersson: var återigen mycket uppoffrande i sin fria roll, visade verkligen bra form.
Philip Rosqvist: spelade med lite större marginaler, vilket gav resultat direkt på ett positivt sätt.
Mikael Westling: ung, men känns ändå som rutinerad, mycket bra match.
Martin Kolaj: bara andra året, anfallare, men sist var det nog bland det bästa mittbacksspel jag sett på länge.
Sen var det många fler som gladde mig mycket, men idag premierade jag de mer rutinerade.
Patrik Berg
Men själv känner jag mer glädje över sättet vi genomför matchen, att vi orkar hålla ihop lagets struktur som är så lätt att tappa under korta perioder, speciellt då vi har en hel del orutinerade med på planen. Men vi var väldigt tajta matchen igenom, och spelarna följde vissa klara fördelningar i sina arbetsuppgifter på ett imponerande sätt.
DET gör mig glad, DET gör det lätt att sitta och arbeta under min lilla "minisemester", DET gör att jag verkligen tror på Nybro IF 2011, DET gjorde mig mer stolt än själva resultatet, DET är ändå bara 2 matcher spelade av 22 :)
Samtidigt är det alltid lättare att spela mot bra lag, framförallt mot mer spelande lag som vi själva, så mycket nu våra motståndare tillåter oss att rulla bollen. Och efter att nu har kollat på en del andra lag i serien kan jag väl säga att det lär bli en annan typ av fotboll i många andra matcher. Som Gits brukar antyda, "bunka-bunka", vilket kommer att kräva att vi själva spelar på ett annat sätt, då speciellt i vårt försvarsspel.
Jag tycker väl också att våra rutinerade spelare inte har fått någon uppmärksamhet under detta året. Allt och alla pratar om det "nya och orutinerade" Nybro IF, men vi har ju ändå några stabila spelare kvar i föreningen.
Och jag tyckte själv att det under torsdagens drabbning i Oskarshamn var de som visade framfötterna och stod upp för vårt lag och fick med sig resten av laget. Så vi får inte glömma de som enligt mig var tongivande sist:
David Evaldsson: aldrig dålig, alltid stabil, alltid klok, och idag mer lyckosam än mot Berga.
Robert Björklund: visade trots bristande träning upp en mycket bra andra halvlek.
Tommy Petersson: var återigen mycket uppoffrande i sin fria roll, visade verkligen bra form.
Philip Rosqvist: spelade med lite större marginaler, vilket gav resultat direkt på ett positivt sätt.
Mikael Westling: ung, men känns ändå som rutinerad, mycket bra match.
Martin Kolaj: bara andra året, anfallare, men sist var det nog bland det bästa mittbacksspel jag sett på länge.
Sen var det många fler som gladde mig mycket, men idag premierade jag de mer rutinerade.
Patrik Berg
Kommentarer
Trackback
